Stämningen är förväntansfull hos både band och publik när Emergenza Festival äntligen drar igång. Det är första festivalkvällen för år 2012 och det börjar med en riktig rockkväll med elva upcoming band på scen.
Pronoid – vidare till semifinal Placering: 1 (109 röster)
Rockigt, svängigt och smått funkigt – det är ord som beskriver bandet Pronoid. Ett glatt band med fart och fläkt, som även lyckas fläta in en del rätt avancerade och progressiva delar där de visar sin skicklighet som musiker. De har snygg kombination av manlig och kvinnlig stämsång och är allmänt väldigt samspelta som grupp. De har roligt tillsammans, vilket syns och helt klart smittar av sig på publiken.
Frantic Amber – vidare till semifinal Placering: 2 (107 röster)
Frantic Amber inleder med snyggt och stämningsfyllt intro och drar sedan igång sin hårda melodiska metal. Det är ett framträdande fyllt av rå attityd, feta riff och långhårig helikopter-headbanging. Dessa fyra brudar med sin manliga trumkollega är ett enhetligt och samspelt band, som vet hur man levererar en scenshow. Självsäkert, energifyllt och röjigt.
All In Vain – vidare till semifinal Placering: 3 (98 röster)
Metalcorebandet All In Vain entrar scenen och trampar gasen i botten. De spelar och skriker för allt vad de är värda. Musiken är snabb och riffen är arga. Den designade guran med All In Vain-loggan på bidrar till ett proffsigt intryck. Publiken tycker om detta ösiga band och verkar vilja höra mycket mer, för de kliver av scenen under rungande jubel.
Sleeping Fools – vidare till semifinal Placering: 4 (92 röster)
Den glada indierocken som får publiken att dansa heter Sleeping Fools. Akustisk gitarr, röda hängslen, svarta hattar och munspel bidrar till den gemytliga stämningen. Med i bilden finns även en saxofon och fin sång i stämmor. Det är som en parkteaterspelning som kombinerats med rivigt rockiga inslag och på något magiskt sätt förflyttats till Klubben-scenen.
Paradoxical – vidare till semifinal Placering: delad 5 (86 röster)
Med en fusion av olika metalgenrer ger Paradoxical ett framträdande som har både tyngd och drivkraft. De progressiva inslagen höjer musiken, och de lugnare mer melodiska partierna skapar dynamik i den annars ösiga framtoningen. Speciellt basisten briljerar och äger scenen. Det är tydligt att Paradoxical har publiken med sig, av jublet och applåderna att döma.
Captain Black Beard – vidare till semifinal Placering: delad 5 (86 röster)
In kliver Captain Black Beard och drar igång publiken ännu mer. Alla klappar med och jublar mellan de melodiska rockriffsfyllda låtarna. Dessa fyra killar verkar vana vid att skapa feststämning – det är stabilt, svängigt, röjigt och glatt rockigt. Det märks att scenvanan finns och att Captain Black Beard är ett band som verkligen har kul på scen.
Jack Moy & Glöden – Placering: 6 (75 röster)
Jack Moy & Glöden från ”vilda Väsby” vinner med sig publiken med några välvalda ord och ölglädje. Alla står och trängs framme vid scenkanten och njuter av den alternativa akustiska musiken och det sköna mellansnacket, skål skål och skratt. En intim stämning skapas i kontrast till kvällens tidigare hårda arenamusik. Detta är humoristiskt, melodiskt svängigt och snyggt framfört.
In Reverence – Placering: 7 (64 röster)
In Reverence intar scenen och levererar sin tajta metal med melodiska synthslingor och inlevelsefullt skrikande sång. Låtarna är dynamiska, där riktigt hårda och fartfyllda partier kombineras med lugna och vackra. De sex killarna ger ett enhetligt och samspelt intryck. Sologitarristen och synthisten imponerar med fingerfärdighet och musikalitet.
Bleeding Utopia – Placering: 8 (53 röster)
De fem medlemmarna i Bleeding Utopia kommer upp på scenen och river av arg dödsmetall. Dribblande dubbelpedaltramp, snabba dödsriff och virvlande headbanging sprider sig i lokalen. Detta är argt, bestämt, fartfyllt och hårt – ingen pardon. Fullt ös rakt igenom, som en skenande ångvält. Som pricken över i:et hoppar båda gitarristerna ut i publiken under sista låten och öser järnet.
Sucks 2 B U – Placering: 9 (51 röster)
Skitig och rolig baktaktspunk – det är Sucks 2 B U. En spontan moshpit skapas framför scenen i sann nu-har-vi-fest-anda. Sångaren vrålar på med en skrikgrön mask över ögonen och publiken gillar attityden. Detta är ett gäng killar med självdistans, som leker runt på scenen och inte bryr sig om ifall inte allt är perfekt – så länge det är rock ‘n’ roll.
Black Creed – Placering: 10 (42 röster)
Det hårda rockbandet Black Creed kliver upp på scenen. Riffen är tungt svängiga och sångarens headbanging sitter där den ska – även utan hårsvall. Det är en tajt och samspelt grupp som levererar kvällens första musikhalvtimme; en halvtimme med riktigt bra tryck i.
Pronoid backstagevideo
Kvällens sex vidareröstade band kommer att få spela på semifinal i mars eller april. Det ska bli spännande att se vilka andra band de kommer att möta och om de tar sig hela vägen till final på Debaser Medis i slutet av maj.
Rockigt, svängigt och smått funkigt – det är ord som beskriver bandet Pronoid. Ett glatt band med fart och fläkt, som även lyckas fläta in en del rätt avancerade och progressiva delar där de visar sin skicklighet som musiker. De har snygg kombination av manlig och kvinnlig stämsång och är allmänt väldigt samspelta som grupp. De har roligt tillsammans, vilket syns och helt klart smittar av sig på publiken.
Frantic Amber inleder med snyggt och stämningsfyllt intro och drar sedan igång sin hårda melodiska metal. Det är ett framträdande fyllt av rå attityd, feta riff och långhårig helikopter-headbanging. Dessa fyra brudar med sin manliga trumkollega är ett enhetligt och samspelt band, som vet hur man levererar en scenshow. Självsäkert, energifyllt och röjigt.
Metalcorebandet All In Vain entrar scenen och trampar gasen i botten. De spelar och skriker för allt vad de är värda. Musiken är snabb och riffen är arga. Den designade guran med All In Vain-loggan på bidrar till ett proffsigt intryck. Publiken tycker om detta ösiga band och verkar vilja höra mycket mer, för de kliver av scenen under rungande jubel.
Den glada indierocken som får publiken att dansa heter Sleeping Fools. Akustisk gitarr, röda hängslen, svarta hattar och munspel bidrar till den gemytliga stämningen. Med i bilden finns även en saxofon och fin sång i stämmor. Det är som en parkteaterspelning som kombinerats med rivigt rockiga inslag och på något magiskt sätt förflyttats till Klubben-scenen.
Med en fusion av olika metalgenrer ger Paradoxical ett framträdande som har både tyngd och drivkraft. De progressiva inslagen höjer musiken, och de lugnare mer melodiska partierna skapar dynamik i den annars ösiga framtoningen. Speciellt basisten briljerar och äger scenen. Det är tydligt att Paradoxical har publiken med sig, av jublet och applåderna att döma.
In kliver Captain Black Beard och drar igång publiken ännu mer. Alla klappar med och jublar mellan de melodiska rockriffsfyllda låtarna. Dessa fyra killar verkar vana vid att skapa feststämning – det är stabilt, svängigt, röjigt och glatt rockigt. Det märks att scenvanan finns och att Captain Black Beard är ett band som verkligen har kul på scen.
Jack Moy & Glöden från ”vilda Väsby” vinner med sig publiken med några välvalda ord och ölglädje. Alla står och trängs framme vid scenkanten och njuter av den alternativa akustiska musiken och det sköna mellansnacket, skål skål och skratt. En intim stämning skapas i kontrast till kvällens tidigare hårda arenamusik. Detta är humoristiskt, melodiskt svängigt och snyggt framfört.
In Reverence intar scenen och levererar sin tajta metal med melodiska synthslingor och inlevelsefullt skrikande sång. Låtarna är dynamiska, där riktigt hårda och fartfyllda partier kombineras med lugna och vackra. De sex killarna ger ett enhetligt och samspelt intryck. Sologitarristen och synthisten imponerar med fingerfärdighet och musikalitet.
De fem medlemmarna i Bleeding Utopia kommer upp på scenen och river av arg dödsmetall. Dribblande dubbelpedaltramp, snabba dödsriff och virvlande headbanging sprider sig i lokalen. Detta är argt, bestämt, fartfyllt och hårt – ingen pardon. Fullt ös rakt igenom, som en skenande ångvält. Som pricken över i:et hoppar båda gitarristerna ut i publiken under sista låten och öser järnet.
Skitig och rolig baktaktspunk – det är Sucks 2 B U. En spontan moshpit skapas framför scenen i sann nu-har-vi-fest-anda. Sångaren vrålar på med en skrikgrön mask över ögonen och publiken gillar attityden. Detta är ett gäng killar med självdistans, som leker runt på scenen och inte bryr sig om ifall inte allt är perfekt – så länge det är rock ‘n’ roll.
Det hårda rockbandet Black Creed kliver upp på scenen. Riffen är tungt svängiga och sångarens headbanging sitter där den ska – även utan hårsvall. Det är en tajt och samspelt grupp som levererar kvällens första musikhalvtimme; en halvtimme med riktigt bra tryck i.
0 Comments / Leave a comment or question