Emergenza Festivals inledande runda #2 ska snart dra igång och luften är tät av förväntan och scenrök. Kvällen bjuder på rock, metal, punk, pop och halvakustisk grunge.
Ritextledge – vidare till semifinal Placering: 1 (114 röster)
Ritextledge ger oss melodiös metal. Sångerskan växlar mellan melodifull rensång och hårt growlskrik. Mjuka delar varvas med tyngre och ösigare. Bandet är samspelt och musikerna ger ett säkert intryck. Publiken jublar och applåderar en bra bit in i mellansnacket. Sista låten presenteras med ett ”Nu blir det mycket tyngre, MYCKET tyngre” – och tyngre blev det.
Lapis Lazuli – vidare till semifinal Placering: 2 (96 röster)
Symfonisk metal flödar ur sexmannabandet Lapis Lazuli. Detta är samspelt och framfört med hjärta. Musiken är full av vackra melodier från både kvinnliga stämband och flinka synthfingrar. Soundet är maffigt och framförandet proffsigt. Några välplacerade growl från synthisten för in en dos mörker och mystik. Lapis Lazuli kliver av scenen – ‘leaving the audience hungry for more’.
Cloud Box – vidare till semifinal Placering: 3 (92 röster)
Cloud Box beskriver sig som poprock, men jag tycker mig höra en del sköna punkreferenser också. Detta är rätt ösigt, stundtals i baktakt – en blandning mellan partymusik och röjig rockkonsert. De funkiga basgångarna som dyker fram ibland ger mersmak. Bandet har roligt på scenen och publiken är definitivt med på noterna.
No Forks – vidare till semifinal Placering: 4 (87 röster)
Rockduon No Forks bränner av riviga rock’n'roll-riff, tvärsäkert trumspel och riktigt bra sång. Det är både tungt, rutinerat, drivigt och inlevelsefullt. De mer progressiva inslagen med udda taktarter höjer framträdandet. Trummisen och den sjungade gitarristen levererar ett riktigt tajt och proffsigt nummer. Melodiös röjrock skulle man kanske kunna kalla det.
Reaching For One – vidare till semifinal Placering: 5 (83 röster)
Kvällens dos alternativ rock kommer från Reaching For One. Femmannabandet ger ett enhetligt intryck med svarta kläder och vita axelband och hängslen. Sångerskan har tryck i rösten och vacker skör ton när stämningen kräver. Låtarna är melodiösa och ger en lust att sjunga med. Tillräckligt komplicerat för att vara snyggt, tillräckligt okomplicerat för att vara lyssnarvänligt. Publiken älskar det.
Testified Creation – Placering: 6 (80 röster)
Publiken klappar med i introt när metalbandet Testified Creation drar igång. Dessa fyra killar blandar distade och cleana partier, och den rena sången blandas med skrik som för tankarna till hardcore/screamo. De melodiösa delarna är lugna och stämningsfulla, de hårda är riktigt hårda. Det märks att dessa unga killar har publiken med sig – de möts av stort jubel.
Mistake – Placering: 7 (64 röster)
Det melodiska punkrockbandet Mistake ger oss tajt och snygg punkrock. Ett ösigt framträdande med lugnare inslag. Snyggt med tre strängbändare som tillsammans skapar stämsång som sätter refrängerna på plats. Detta känns som ett band som lirat en hel del tillsammans och som är säkra på sina grejer. De vet vad de vill leverera och de gör det riktigt bra.
Heart Of Stones – Placering: 8 (62 röster)
Heart Of Stones ger oss grunge i en soft halvakustisk tappning. Själfull sång, melodiöst gitarrspel och lite skönt släpig elbas. ”Vill ni ha en låt till?” frågar sångaren och tillika gitarristen. Åskådarna jublar och applåderar till svar. Denna blandning mellan grunge och melodifull visa verkar absolut gå hem. Intrycket är unik acke-grunge med mycket hjärta.
Bedlamite – Placering: delad 9 (53 röster)
Stenhårda Bedlamite vrålar ut metal med mycket snabb thrash och en del tyngre ångvältspartier. Den engagerade publiken följer med i allt de säger och gör, inklusive en ösig circle pit. Bandet går ‘all in’ och delar med sig av sitt allra mest ondskefulla material. Growlsångarens t-shirttryck ”FUCK YOU ALL!!!!” säger en del om Bedlamites skoningslösa attityd. Riktigt hårt, tajt och bra levererat.
Reform – Placering: delad 9 (53 röster)
Reform är progressive rock – den där typen av introvert musik som får en att känna att man är helt ensam med sin upplevelse, trots publiken runtomkring. Det är känslofullt och den dubbla uppsättningen klaviaturmusiker gör ljudbilden stor. Sångpartier flätas in i långa instrumentala partier, och de skickliga instrumentalisterna får musikmatematikdelarna att verka barnsligt enkla.
SodakiZ – Placering: 10 (51 röster)
Hårdrocksbandet SodakiZ bjuder på melodisk hårdrock med cleansång och headbanging. När dubbelpedalerna bränner igång går metalinfluenserna inte att dölja. Här finns både tunga och mer ösiga delar, och självklart även lite mjukare stämningsfulla avsnitt. Sångaren river av några välplacerade skrik på de hårdaste riffen och de gör exit under jubel.
Ritextledge backstagevideo
Man kan inte mer än tacka och le efter en kväll med massa sköna scenframträdanden. Och självklart se fram emot en lika lyckad Emergenza-spelning imorgon kväll (lördag 21 jan)!
Ritextledge ger oss melodiös metal. Sångerskan växlar mellan melodifull rensång och hårt growlskrik. Mjuka delar varvas med tyngre och ösigare. Bandet är samspelt och musikerna ger ett säkert intryck. Publiken jublar och applåderar en bra bit in i mellansnacket. Sista låten presenteras med ett ”Nu blir det mycket tyngre, MYCKET tyngre” – och tyngre blev det.
Symfonisk metal flödar ur sexmannabandet Lapis Lazuli. Detta är samspelt och framfört med hjärta. Musiken är full av vackra melodier från både kvinnliga stämband och flinka synthfingrar. Soundet är maffigt och framförandet proffsigt. Några välplacerade growl från synthisten för in en dos mörker och mystik. Lapis Lazuli kliver av scenen – ‘leaving the audience hungry for more’.
Cloud Box beskriver sig som poprock, men jag tycker mig höra en del sköna punkreferenser också. Detta är rätt ösigt, stundtals i baktakt – en blandning mellan partymusik och röjig rockkonsert. De funkiga basgångarna som dyker fram ibland ger mersmak. Bandet har roligt på scenen och publiken är definitivt med på noterna.
Rockduon No Forks bränner av riviga rock’n'roll-riff, tvärsäkert trumspel och riktigt bra sång. Det är både tungt, rutinerat, drivigt och inlevelsefullt. De mer progressiva inslagen med udda taktarter höjer framträdandet. Trummisen och den sjungade gitarristen levererar ett riktigt tajt och proffsigt nummer. Melodiös röjrock skulle man kanske kunna kalla det.
Kvällens dos alternativ rock kommer från Reaching For One. Femmannabandet ger ett enhetligt intryck med svarta kläder och vita axelband och hängslen. Sångerskan har tryck i rösten och vacker skör ton när stämningen kräver. Låtarna är melodiösa och ger en lust att sjunga med. Tillräckligt komplicerat för att vara snyggt, tillräckligt okomplicerat för att vara lyssnarvänligt. Publiken älskar det.
Publiken klappar med i introt när metalbandet Testified Creation drar igång. Dessa fyra killar blandar distade och cleana partier, och den rena sången blandas med skrik som för tankarna till hardcore/screamo. De melodiösa delarna är lugna och stämningsfulla, de hårda är riktigt hårda. Det märks att dessa unga killar har publiken med sig – de möts av stort jubel.
Det melodiska punkrockbandet Mistake ger oss tajt och snygg punkrock. Ett ösigt framträdande med lugnare inslag. Snyggt med tre strängbändare som tillsammans skapar stämsång som sätter refrängerna på plats. Detta känns som ett band som lirat en hel del tillsammans och som är säkra på sina grejer. De vet vad de vill leverera och de gör det riktigt bra.
Heart Of Stones ger oss grunge i en soft halvakustisk tappning. Själfull sång, melodiöst gitarrspel och lite skönt släpig elbas. ”Vill ni ha en låt till?” frågar sångaren och tillika gitarristen. Åskådarna jublar och applåderar till svar. Denna blandning mellan grunge och melodifull visa verkar absolut gå hem. Intrycket är unik acke-grunge med mycket hjärta.
Stenhårda Bedlamite vrålar ut metal med mycket snabb thrash och en del tyngre ångvältspartier. Den engagerade publiken följer med i allt de säger och gör, inklusive en ösig circle pit. Bandet går ‘all in’ och delar med sig av sitt allra mest ondskefulla material. Growlsångarens t-shirttryck ”FUCK YOU ALL!!!!” säger en del om Bedlamites skoningslösa attityd. Riktigt hårt, tajt och bra levererat.
Reform är progressive rock – den där typen av introvert musik som får en att känna att man är helt ensam med sin upplevelse, trots publiken runtomkring. Det är känslofullt och den dubbla uppsättningen klaviaturmusiker gör ljudbilden stor. Sångpartier flätas in i långa instrumentala partier, och de skickliga instrumentalisterna får musikmatematikdelarna att verka barnsligt enkla.
Hårdrocksbandet SodakiZ bjuder på melodisk hårdrock med cleansång och headbanging. När dubbelpedalerna bränner igång går metalinfluenserna inte att dölja. Här finns både tunga och mer ösiga delar, och självklart även lite mjukare stämningsfulla avsnitt. Sångaren river av några välplacerade skrik på de hårdaste riffen och de gör exit under jubel.
0 Comments / Leave a comment or question