Emergenza Festivals inledande runda #3 ska snart starta på Klubben/Fryshuset. Ikväll blir det bland annat poprock, indierock och alternativ metal.
Spitchic – vidare till semifinal Placering: 1 (128 röster)
Rockbandet Spitchic inleder med ett ‘Barnen i bullerbyn’-intro. Trummisen kliver in, biter huvudet av en teddybjörn och showen är igång. All girl-bandet skickar ut riktig rock’n'roll över publikhavet. Gitarristen solar med skön ton och sångerskan har riktigt bra scennärvaro. Samspelt, härligt ösigt och levererat med både hård attityd och glimten i ögat.
Eyonize – vidare till semifinal Placering: 2 (119 röster)
Eyonize river av metal med stor dos power och heavy. Här snackar vi läderbrallor, nitar, metallkedjor och camoflagemönster. Vi får oss lite andra världskriget-tillbakablick i låten Normandie och alla på golvet klappar engagerat med. Det här är ett femmannaband som verkligen har kul på scen och som kommunicerar bra med publiken.
Spectra – vidare till semifinal Placering: 3 (101 röster)
Spectra presenterar sig med ”Nu kommer ett mycket fulare band, vi ber om ursäkt för det”. Sedan bränner de av en fusion mellan massor av genrer men med grund i alternativ metal. Det är en härligt schizofren och helt gränslös show. Känslan är typ en galen Willy Wonka möter cirkus, polka och distade metalguror. De gör sin totalt egna grej – och de gör det bra.
The Choir Club – vidare till semifinal Placering: 4 (92 röster)
Tremannabandet The Choir Club spelar snygg och rytmisk poprock. Med en gitarrist, en trummis och en sångare/synthist får de till ett sound som ena stunden är ösigt och andra stunden avskalat. Sången imponerar och gitarristen spelar solo så att man tappar hakan. Trummisen slår sina ‘ghost notes’ som om det vore en barnlek. Det här är samspelt, skickligt och väldigt musikaliskt.
Shut Up And Smile – vidare till semifinal Placering: 5 (91 röster)
Publiken trängs framme vid scenen när alternativa popbandet Shut Up And Smile börjar spela. De klappar gärna och ofta med till musiken. Sångerskan sjunger med mycket inlevelse och drar tillsammans med basisten igång lite headbanging när tillfället kräver. Det här är en rockig och skränig pop med smått punkig framtoning. Den levereras med mycket energi och känsla.
Soles Of Men – vidare till semifinal Placering: delad 6 (88 röster)
Den softa och finstämda poprocken kommer från femmannagruppen Soles Of Men. Med akustisk gitarr, elgura, bas, klaviatur och trummor pusslar de helt naturligt fram ett mjukt och fulländat sound. Här finns rum för både melankoliska höstmelodier och ljusa sommartoner. Det här är ett enhetligt och samspelt band som ger ett rutinerat intryck. Det är bara att lyssna och njuta.
Circle Of Chaos – vidare till semifinal Placering: delad 6 (88 röster)
Riktigt ursinnig metal – det är Circle Of Chaos. De intar scenen som om de aldrig gjort annat. Framträdandet är självsäkert och argt röjigt. Detta är kaos när det är som tajtast, inget krut går förlorat här. Alla kan sina grejer och har riktigt bra scennärvaro. Circle Of Chaos äger Klubben-scenen under sina 25 minuter och ger en riktig headline-känsla. Starkt jobbat.
Vicvisius – Placering: 7 (85 röster)
Kvällens melodiska rock serveras av Vicvisius – fyra killar med massor av energi. De kör fullt ös, men visar även upp en mer finstämd sida. Det här är plöjig rock som ibland får en punkig touch, ibland en mer popig och balladig. Sången sköts av sologitarristen och basisten, som kompletterar varandra riktigt bra. När gitarrsolona rivs av är det på knä på golvet i sann rock-anda.
Sound Scenario – Placering: 8 (78 röster)
Rockbandet Sound Scenario ger oss rock med indiefeeling. Åskådarna jublar högljutt och klappar med armarna i luften. Sångaren har bra publikkontakt och det märks att bandet tycker om att lira live. Sologitarristen får välförtjänt respons och synthslingorna smyckar musiken. ‘He stands alone’ sjunger publiken med i en utav låtarna, men tvärtom genomsyras känslan i lokalen av gemenskap.
Vacancy Labour – Placering: 9 (75 röster)
Vacancy Labour är indierockbandet som ger oss precis just indierock. Här har vi de ackordpumpande gitarrerna, snygga gitarrslingorna och synthslingorna. Basen är taktfast och trummorna lössläppta. Sången läggs på topp som grädden på det feta indiemoset. Det är en stor flytande ljudbild som svävar ut till publiken. Ett självsäkert levererat indierocknummer.
Silly Season – Placering: 10 (72 röster)
Poppunken levereras av Silly Season. Stiligt uniformerade i vita skjortor och orangea slipsar släpper de loss på scenen, ibland i drivig baktakt men oftast i rak ösig punk-anda. En liten specialskriven låt innehållande något i stil med ”snälla rösta på oss, vi vinner aldrig ett skit” får publiken att le. Det här är partymusik och bandet delar gärna med sig av sin spelglädje.
SamsWoe – Placering: 11 (59 röster)
SamsWoe går in och bränner av sin metalcore. Attityden är ‘fullt ös – medvetslös’. Introt till första låten är skönt metalkoreograferat med synkad headbanging och gemensamt röj. De båda sångarna alternerar rensång och metalcore-vrål. Den ena rockar loss i svart linne med texten ”SamsWoe/Fuck Sam” – vilket avslöjar en del om bandets attityd. Här hålls verkligen inte tillbaka på energin.
Spitchic backstagevideo
Återigen har Emergenza-kvällen innehållit massor av grymma scenframträdanden. Nu får man vänta tills på torsdag (26 januari) för att få höra mer good stuff. Ses då!
Rockbandet Spitchic inleder med ett ‘Barnen i bullerbyn’-intro. Trummisen kliver in, biter huvudet av en teddybjörn och showen är igång. All girl-bandet skickar ut riktig rock’n'roll över publikhavet. Gitarristen solar med skön ton och sångerskan har riktigt bra scennärvaro. Samspelt, härligt ösigt och levererat med både hård attityd och glimten i ögat.
Eyonize river av metal med stor dos power och heavy. Här snackar vi läderbrallor, nitar, metallkedjor och camoflagemönster. Vi får oss lite andra världskriget-tillbakablick i låten Normandie och alla på golvet klappar engagerat med. Det här är ett femmannaband som verkligen har kul på scen och som kommunicerar bra med publiken.
Spectra presenterar sig med ”Nu kommer ett mycket fulare band, vi ber om ursäkt för det”. Sedan bränner de av en fusion mellan massor av genrer men med grund i alternativ metal. Det är en härligt schizofren och helt gränslös show. Känslan är typ en galen Willy Wonka möter cirkus, polka och distade metalguror. De gör sin totalt egna grej – och de gör det bra.
Tremannabandet The Choir Club spelar snygg och rytmisk poprock. Med en gitarrist, en trummis och en sångare/synthist får de till ett sound som ena stunden är ösigt och andra stunden avskalat. Sången imponerar och gitarristen spelar solo så att man tappar hakan. Trummisen slår sina ‘ghost notes’ som om det vore en barnlek. Det här är samspelt, skickligt och väldigt musikaliskt.
Publiken trängs framme vid scenen när alternativa popbandet Shut Up And Smile börjar spela. De klappar gärna och ofta med till musiken. Sångerskan sjunger med mycket inlevelse och drar tillsammans med basisten igång lite headbanging när tillfället kräver. Det här är en rockig och skränig pop med smått punkig framtoning. Den levereras med mycket energi och känsla.
Den softa och finstämda poprocken kommer från femmannagruppen Soles Of Men. Med akustisk gitarr, elgura, bas, klaviatur och trummor pusslar de helt naturligt fram ett mjukt och fulländat sound. Här finns rum för både melankoliska höstmelodier och ljusa sommartoner. Det här är ett enhetligt och samspelt band som ger ett rutinerat intryck. Det är bara att lyssna och njuta.
Riktigt ursinnig metal – det är Circle Of Chaos. De intar scenen som om de aldrig gjort annat. Framträdandet är självsäkert och argt röjigt. Detta är kaos när det är som tajtast, inget krut går förlorat här. Alla kan sina grejer och har riktigt bra scennärvaro. Circle Of Chaos äger Klubben-scenen under sina 25 minuter och ger en riktig headline-känsla. Starkt jobbat.
Kvällens melodiska rock serveras av Vicvisius – fyra killar med massor av energi. De kör fullt ös, men visar även upp en mer finstämd sida. Det här är plöjig rock som ibland får en punkig touch, ibland en mer popig och balladig. Sången sköts av sologitarristen och basisten, som kompletterar varandra riktigt bra. När gitarrsolona rivs av är det på knä på golvet i sann rock-anda.
Rockbandet Sound Scenario ger oss rock med indiefeeling. Åskådarna jublar högljutt och klappar med armarna i luften. Sångaren har bra publikkontakt och det märks att bandet tycker om att lira live. Sologitarristen får välförtjänt respons och synthslingorna smyckar musiken. ‘He stands alone’ sjunger publiken med i en utav låtarna, men tvärtom genomsyras känslan i lokalen av gemenskap.
Vacancy Labour är indierockbandet som ger oss precis just indierock. Här har vi de ackordpumpande gitarrerna, snygga gitarrslingorna och synthslingorna. Basen är taktfast och trummorna lössläppta. Sången läggs på topp som grädden på det feta indiemoset. Det är en stor flytande ljudbild som svävar ut till publiken. Ett självsäkert levererat indierocknummer.
Poppunken levereras av Silly Season. Stiligt uniformerade i vita skjortor och orangea slipsar släpper de loss på scenen, ibland i drivig baktakt men oftast i rak ösig punk-anda. En liten specialskriven låt innehållande något i stil med ”snälla rösta på oss, vi vinner aldrig ett skit” får publiken att le. Det här är partymusik och bandet delar gärna med sig av sin spelglädje.
SamsWoe går in och bränner av sin metalcore. Attityden är ‘fullt ös – medvetslös’. Introt till första låten är skönt metalkoreograferat med synkad headbanging och gemensamt röj. De båda sångarna alternerar rensång och metalcore-vrål. Den ena rockar loss i svart linne med texten ”SamsWoe/Fuck Sam” – vilket avslöjar en del om bandets attityd. Här hålls verkligen inte tillbaka på energin.
0 Comments / Leave a comment or question