Inledande runda #5 kommer att bjuda på alltifrån poprock till punk och medeltidsmetal. Det är en kväll som ska bli mycket spännande att uppleva. Det märks i luften, både i lokalen och backstage. Nu drar vi igång kvällens festival!
Fearless – vidare till semifinal Placering: 1 (112 röster)
Fearless intar scenen och bränner över den som en ångvält med sin hårdrock. Här finns en hel del metal i soundet och looken. Tremannabandet sparar verkligen inte på krutet i sitt framträdande. De är samspelta och det syns att de trivs på scen. Gitarristen äger scenen totalt genom att röja runt på varenda ledig kvadratmeter – såväl på golvet som på trumpodiet.
Midvinterblot – vidare till semifinal Placering: 2 (95 röster)
Midvinterblot ger oss är ett sorts medeltida metalperformance. Bandmedlemmarna är medeltidsklädda, har svarta ränder under ögonen och blodstänk på kroppen. Det framträdande flöjtspelet är det som ljudmässigt ger en medeltida prägel. Tempot är högt och känslan i lokalen har plötsligt förvandlats till en forntida festlighet. Det är bara mjödet som saknas.
Eterno – vidare till semifinal Placering: 3 (91 röster)
Eterno kör metal med mycket tyngd. Ofta känns det långsamt sleazy, ibland hårdare. Detta är ett femmannaband som har en framstående sångare med bra power-pipa och mycket publikkontakt. I musiken finns utrymme för alltifrån metaldist till gammal 80-tals-hårdrock. Under avslutningslåten syns långt fler diggande än stillastående åskådare.
Brainchild – vidare till semifinal Placering: 4 (87 röster)
Brainchild ger den hungriga publiken alternativ rock med en hel del funkiga basgångar. Den uttrycksfulla sångaren håller inte tillbaka en millimeter på sin energi eller scenpersonlighet. Det gör inte heller de andra tre bandmedlemmarna. Tajt, eget, snyggt, medryckande. Alla är skickliga musiker och de gör ett tvärsäkert framträdande. Jublet är nästan öronbedövande.
Hidden Hearts Club – vidare till semifinal Placering: 5 (83 röster)
Hidden Hearts Club spelar poprock med punkinfluenser. Här interageras det för fullt med publiken – och publiken jublar och klappar för allt vad de är värda. Längst framme vid scenen är det totalt party. Sångerskan och tillika gitarristen har riktigt bra scenpersonlighet och rör sig självsäkert över scenen. Det här är ett band som samspelar snyggt och ser till att leverera.
Vole – vidare till semifinal Placering: 6 (78 röster)
Bandet Vole spelar medryckande alternativ rock med ett gött stänk indie. Basisten byter mellan basen och keyboarden och imponerar med sin mångsidighet. Sångaren sjunger med mycket närvaro och alla medlemmarna är samspelta. Ibland läggs effekter på basguran, vilket ger både en smått elektronisk och nytänkande touch. Publiken verkar helt klart älska Vole.
Pull The Trigger – Placering: 7 (74 röster)
Pull The Trigger lirar någon sorts alternativ punk med tydliga metalinfluenser. Det är fartfyllt, hårt, melodiskt och fullt av energi. Publiken längst fram hoppar och höjer armarna i luften, resten av publiken diggar också med. De fem unga killarna i bandet bildar ett helhetssound som är riktigt snyggt. Sångaren blandar rensång och skrik/growls. En stark show.
What The Face – Placering: 8 (67 röster)
What The Face lirar punk på både engelska och svenska. Det är rockig och rätt hård punk packeterad med mycket energi och ball attityd. Musikaliskt är det svängigt, ösigt och tajt. Det är ett gäng sammansvetsade killar som står på Klubben-scenen. Ljudbilden är renare än den skitigaste punken, men absolut tillräckligt skitig för att vara punk.
Diamonds Reign The Sky – Placering: 9 (64 röster)
Diamonds Reign The Sky skickar ut hård metalpunk över publiken. Med vita ansikten och svart smink och tatueringar har detta band en image som man lägger på minnet. Det känns smått teatraliskt och de gör sin egen grej. Med på scen finns en nallebjörnsmaskot med pirathatt och lapp för ögat. Musiken växlar mellan mangel och tunggung. Soundet är en fusion mellan punk och metal.
Lobos Libre – Placering: 10 (62 röster)
Rockbandet Lobos Libre bjuder på rock’n'rollig rock. Sångerskan har en stark rockröst som skär igenom den distade gitarren, det hårda trumspelet och den taktfasta basen. Gitarristen ser ut som en halvgalen general, och ibland bjuder bandet på koreograferat marscherande. Vid scenkanten är det återigen riktig feststämning med publik som hoppar, dansar, ler och jublar.
Viktor Odeheim – Placering: 11 (59 röster)
Viktor Odeheim är bandet som ger oss glad poprock – sådan där poprock som gör att man vill dansa. Ett säkert framträdande med karisma. Både musiken och framtoningen skulle passa perfekt på festen där man vill bugga eller varför inte bara släppa loss och fuldansa lite? De är som ett dansband, men aningen rockigare – och med eget material på svenska.
Compressor – Placering: 12 (54 röster)
”High pressure rock’n'roll” står det på Compressors logga. Detta är 70-talsinspirerad rock som är både melodisk och fartfylld. Framträdandet känns rutinerat och det har schysst energi. Sångaren använder en tamburin som accessoar till sin rockiga röst. Trummorna är taktfasta, stränginstrumenten svängiga. Stundvis skymtar riktig partystämning.
Fearless backstagevideo
Nu har Stockholms inledande runda #5 avslutats, där bandet Fearless vann publikens hjärtan allra mest. Redan på söndag kör vi runda #6, dörrarna öppnar 16.00. Vi ses då!
Fearless intar scenen och bränner över den som en ångvält med sin hårdrock. Här finns en hel del metal i soundet och looken. Tremannabandet sparar verkligen inte på krutet i sitt framträdande. De är samspelta och det syns att de trivs på scen. Gitarristen äger scenen totalt genom att röja runt på varenda ledig kvadratmeter – såväl på golvet som på trumpodiet.
Midvinterblot ger oss är ett sorts medeltida metalperformance. Bandmedlemmarna är medeltidsklädda, har svarta ränder under ögonen och blodstänk på kroppen. Det framträdande flöjtspelet är det som ljudmässigt ger en medeltida prägel. Tempot är högt och känslan i lokalen har plötsligt förvandlats till en forntida festlighet. Det är bara mjödet som saknas.
Eterno kör metal med mycket tyngd. Ofta känns det långsamt sleazy, ibland hårdare. Detta är ett femmannaband som har en framstående sångare med bra power-pipa och mycket publikkontakt. I musiken finns utrymme för alltifrån metaldist till gammal 80-tals-hårdrock. Under avslutningslåten syns långt fler diggande än stillastående åskådare.
Brainchild ger den hungriga publiken alternativ rock med en hel del funkiga basgångar. Den uttrycksfulla sångaren håller inte tillbaka en millimeter på sin energi eller scenpersonlighet. Det gör inte heller de andra tre bandmedlemmarna. Tajt, eget, snyggt, medryckande. Alla är skickliga musiker och de gör ett tvärsäkert framträdande. Jublet är nästan öronbedövande.
Hidden Hearts Club spelar poprock med punkinfluenser. Här interageras det för fullt med publiken – och publiken jublar och klappar för allt vad de är värda. Längst framme vid scenen är det totalt party. Sångerskan och tillika gitarristen har riktigt bra scenpersonlighet och rör sig självsäkert över scenen. Det här är ett band som samspelar snyggt och ser till att leverera.
Bandet Vole spelar medryckande alternativ rock med ett gött stänk indie. Basisten byter mellan basen och keyboarden och imponerar med sin mångsidighet. Sångaren sjunger med mycket närvaro och alla medlemmarna är samspelta. Ibland läggs effekter på basguran, vilket ger både en smått elektronisk och nytänkande touch. Publiken verkar helt klart älska Vole.
Pull The Trigger lirar någon sorts alternativ punk med tydliga metalinfluenser. Det är fartfyllt, hårt, melodiskt och fullt av energi. Publiken längst fram hoppar och höjer armarna i luften, resten av publiken diggar också med. De fem unga killarna i bandet bildar ett helhetssound som är riktigt snyggt. Sångaren blandar rensång och skrik/growls. En stark show.
What The Face lirar punk på både engelska och svenska. Det är rockig och rätt hård punk packeterad med mycket energi och ball attityd. Musikaliskt är det svängigt, ösigt och tajt. Det är ett gäng sammansvetsade killar som står på Klubben-scenen. Ljudbilden är renare än den skitigaste punken, men absolut tillräckligt skitig för att vara punk.
Diamonds Reign The Sky skickar ut hård metalpunk över publiken. Med vita ansikten och svart smink och tatueringar har detta band en image som man lägger på minnet. Det känns smått teatraliskt och de gör sin egen grej. Med på scen finns en nallebjörnsmaskot med pirathatt och lapp för ögat. Musiken växlar mellan mangel och tunggung. Soundet är en fusion mellan punk och metal.
Rockbandet Lobos Libre bjuder på rock’n'rollig rock. Sångerskan har en stark rockröst som skär igenom den distade gitarren, det hårda trumspelet och den taktfasta basen. Gitarristen ser ut som en halvgalen general, och ibland bjuder bandet på koreograferat marscherande. Vid scenkanten är det återigen riktig feststämning med publik som hoppar, dansar, ler och jublar.
Viktor Odeheim är bandet som ger oss glad poprock – sådan där poprock som gör att man vill dansa. Ett säkert framträdande med karisma. Både musiken och framtoningen skulle passa perfekt på festen där man vill bugga eller varför inte bara släppa loss och fuldansa lite? De är som ett dansband, men aningen rockigare – och med eget material på svenska.
”High pressure rock’n'roll” står det på Compressors logga. Detta är 70-talsinspirerad rock som är både melodisk och fartfylld. Framträdandet känns rutinerat och det har schysst energi. Sångaren använder en tamburin som accessoar till sin rockiga röst. Trummorna är taktfasta, stränginstrumenten svängiga. Stundvis skymtar riktig partystämning.
0 Comments / Leave a comment or question