Den sista Emergenza-festivalkvällen för januari månad ska snart dra igång på Klubben/Fryshuset. Kvällen kommer bland annat att bjuda på grunge, alternativ rock och metalcore. Stockholms första etapp med inledande rundor avslutas i och med denna konsert – så låt oss göra det storstilat!
Exent – vidare till semifinal Placering: 1 (101 röster)
En moshpit röjer för fullt framför metalcorebandet Exent. Samtliga strängbändare, cymbalmördare och stämbandsvrängare har stor scennärvaro och riktigt hög energi. Sångarens image i brun mysig stickad tröja ger ett motsägelsefullt intryck som sätter sig på minnet. Han growlar riktigt bra och får med lite rensång som komplement till det hårda. Jubel.
Memorized – vidare till semifinal Placering: 2 (93 röster)
Moshpiten är ett faktum när metalbandet Memorized drar igång. Detta är riktigt tungt, hårt och bitvis snabbt. I sista låten briljerar basisten med avancerat basspel. Trots väldigt ung ålder har dessa tre killar väldigt stor musikalisk och teknisk skicklighet. Musiken är intresseväckande och framträdandet imponerande. Publiken håller helt klart med.
Shape – vidare till semifinal Placering: 3 (86 röster)
Shape lirar melodisk hårdrock med skitiga skrik och hes rensång. Punkinfluenserna är tydliga både i musiken och basistens tuppkam. De fyra unga killarna gör ett självsäkert framträdande, med bra närvaro och energi. Sångaren berättar att många förebilder stått på den här scenen, och att en dröm nu går i uppfyllelse. De levererar sin dröm riktigt bra – och publiken drömmer applåderande med.
New Born Empire – vidare till semifinal Placering: 4 (75 röster)
New Born Empire dukar scenen och bjuder oss på alternativ rock. Den är rytmisk, energisk och funkig. Publiken finner det svårt att stå stilla, vilket är fullt förståeligt. Sångarens utstrålning är på overdrive, gitarristen spelar wawa-solon, basisten funkar loss, trummisen bankar för glatta livet. Raspigt hes är sången – maffigt och svängigt är helhetssoundet.
Cinerea – vidare till semifinal Placering: 5 (68 röster)
Publiken klappar med till Cinereas grungemetal-intro, tills det blir för hårt för att klappet ska höras. Musiken är en blandning mellan grungens skitighet och metalens dist, tyngd och rytmer. Dessa fyra tjejer har ett eget sound, en sångerska som är som en preformance-artist och en riktigt säker trummis. De har roligt på scen och publiken tycker om det.
Avokado – Placering: 6 (57 röster)
Avokado heter bandet som lirar alternativ poprock. Det är en trio på sång/gura, bas och trummor. Logotypen är enligt sångaren en ”avokado-bomb”. Dessa tre killar experimenterar med trestämmig sång, snygga avancerade basgångar och udda rytmer. Låtarna framförs med mycket känsla och soundet innehåller mycket melodier. Det är samspelt och har ett skönt flow.
Our Heart & Soul – Placering: 7 (53 röster)
Poppunken som Our Heart & Soul river av inkluderar distad basgura, plöjande trumslageri och ösiga gitarrackord. Sången är melodiös med en attityd som passar genren. Publiken står längst framme vid scenen och det är väldigt positiv stämning i lokalen. När Our Heart & Soul går av scenen vill åskådarna inte sluta jubla och klappa.
Cultivators – Placering: 8 (50 röster)
Grungebandet Cultivators tar oss tillbaka till 90-talets grungevåg. Sångaren och tillika gitarristen sjunger med inlevelse på ett personligt sätt – ofta med ögonen slutna, och ibland river han av fartfyllda solon. Också basisten och trummisen spelar med mycket energi, en introvert sådan som gör det tydligt att alla är känslomässigt djupt inne i musiken de spelar.
The Handsome Cabinboys – Placering: 9 (48 röster)
The Handsome Cabinboys är fyrmannabandet som serverar rock i udda taktarter. Sköna verser i 7/4, tajta sliriga basgångar, rytmiska gitarrer, trummor med mycket eftertryck och sång med episka melodier. Ibland finns grunge-inslag i musiken, ibland metalinfluenser i det rockiga soundet. Det är skickligt hur bandet lyckas skifta så naturligt mellan skitigt och finstämt.
Sandy Bridge – Placering: 10 (30 röster)
Rockbandet Sandy Bridge ger oss riktig rock med skönt tunggung. Överlag är det ett old school rocksound med mer moderna varianter av hårdrocksspektrumet inkorporerade. De lyckas även fläta in lite funkiga vibbar i musiken. Sångaren har en personlig klang i rösten, som är både fyllig och melodiös. Det är tajt levererat av rockkvartetten.
Mash Up – Placering: 11 (28 röster)
Mash Up lirar punkrock med inslag av både hårdare musik och poprock. Detta är en trio som tycker det är kul att uppträda och som möts av mycket applåder från publiken. I mitten av sitt set byter sångargitarristen och basisten instrument, och de kör en fin cover på Thåströms ”Fan, Fan, Fan”. En riktigt fin stund, mitt i den svängiga punkrocken.
Exent backstagevideo
Denna festivalkväll har bjudit på massor av bra framträdanden. Det blev en riktigt fin avslutning på första etappen inledande Stockholms-rundor. Vi är tillbaka med nya inledande rundor i Stockholm 23-26 februari. Tills dess: spana in Emergenzas spelningar i Malmö!
En moshpit röjer för fullt framför metalcorebandet Exent. Samtliga strängbändare, cymbalmördare och stämbandsvrängare har stor scennärvaro och riktigt hög energi. Sångarens image i brun mysig stickad tröja ger ett motsägelsefullt intryck som sätter sig på minnet. Han growlar riktigt bra och får med lite rensång som komplement till det hårda. Jubel.
Moshpiten är ett faktum när metalbandet Memorized drar igång. Detta är riktigt tungt, hårt och bitvis snabbt. I sista låten briljerar basisten med avancerat basspel. Trots väldigt ung ålder har dessa tre killar väldigt stor musikalisk och teknisk skicklighet. Musiken är intresseväckande och framträdandet imponerande. Publiken håller helt klart med.
Shape lirar melodisk hårdrock med skitiga skrik och hes rensång. Punkinfluenserna är tydliga både i musiken och basistens tuppkam. De fyra unga killarna gör ett självsäkert framträdande, med bra närvaro och energi. Sångaren berättar att många förebilder stått på den här scenen, och att en dröm nu går i uppfyllelse. De levererar sin dröm riktigt bra – och publiken drömmer applåderande med.
New Born Empire dukar scenen och bjuder oss på alternativ rock. Den är rytmisk, energisk och funkig. Publiken finner det svårt att stå stilla, vilket är fullt förståeligt. Sångarens utstrålning är på overdrive, gitarristen spelar wawa-solon, basisten funkar loss, trummisen bankar för glatta livet. Raspigt hes är sången – maffigt och svängigt är helhetssoundet.
Publiken klappar med till Cinereas grungemetal-intro, tills det blir för hårt för att klappet ska höras. Musiken är en blandning mellan grungens skitighet och metalens dist, tyngd och rytmer. Dessa fyra tjejer har ett eget sound, en sångerska som är som en preformance-artist och en riktigt säker trummis. De har roligt på scen och publiken tycker om det.
Avokado heter bandet som lirar alternativ poprock. Det är en trio på sång/gura, bas och trummor. Logotypen är enligt sångaren en ”avokado-bomb”. Dessa tre killar experimenterar med trestämmig sång, snygga avancerade basgångar och udda rytmer. Låtarna framförs med mycket känsla och soundet innehåller mycket melodier. Det är samspelt och har ett skönt flow.
Poppunken som Our Heart & Soul river av inkluderar distad basgura, plöjande trumslageri och ösiga gitarrackord. Sången är melodiös med en attityd som passar genren. Publiken står längst framme vid scenen och det är väldigt positiv stämning i lokalen. När Our Heart & Soul går av scenen vill åskådarna inte sluta jubla och klappa.
Grungebandet Cultivators tar oss tillbaka till 90-talets grungevåg. Sångaren och tillika gitarristen sjunger med inlevelse på ett personligt sätt – ofta med ögonen slutna, och ibland river han av fartfyllda solon. Också basisten och trummisen spelar med mycket energi, en introvert sådan som gör det tydligt att alla är känslomässigt djupt inne i musiken de spelar.
The Handsome Cabinboys är fyrmannabandet som serverar rock i udda taktarter. Sköna verser i 7/4, tajta sliriga basgångar, rytmiska gitarrer, trummor med mycket eftertryck och sång med episka melodier. Ibland finns grunge-inslag i musiken, ibland metalinfluenser i det rockiga soundet. Det är skickligt hur bandet lyckas skifta så naturligt mellan skitigt och finstämt.
Rockbandet Sandy Bridge ger oss riktig rock med skönt tunggung. Överlag är det ett old school rocksound med mer moderna varianter av hårdrocksspektrumet inkorporerade. De lyckas även fläta in lite funkiga vibbar i musiken. Sångaren har en personlig klang i rösten, som är både fyllig och melodiös. Det är tajt levererat av rockkvartetten.
Mash Up lirar punkrock med inslag av både hårdare musik och poprock. Detta är en trio som tycker det är kul att uppträda och som möts av mycket applåder från publiken. I mitten av sitt set byter sångargitarristen och basisten instrument, och de kör en fin cover på Thåströms ”Fan, Fan, Fan”. En riktigt fin stund, mitt i den svängiga punkrocken.
0 Comments / Leave a comment or question